A path that I´m redy to follow..
Idag tog jag en fika med min mamma. Jag har inte haft någon relation med henne på nästan tre år. Hon försvann ur mitt liv i samma stund som en bit försvann ur mig. Jag trodde jag kunde läka den saknade biten på egen hand men den förblev saknad. Kärleken förbyttes mot besvikelse och förbryt och hela jag fall ihop. Det tog två år för mig att resa mig upp och tre år för mig att sträcka på mig, men jag ångrar inget. Jag ser nu framåt och vad jag ser är inte längre något förbryt utan en lagad väg som jag är redo att följa.
