Stolen Memories
Under tiden jag fyllde åtta bodde jag och min familj i Thailand i två månader. Dom månader kändes som år och jag hade gjort vad som helst för att åka tillbaka dit. Jag gick i skolan på dagen och solade och hängde med familjen på kvällarna, men en kväll hade alla somnat. Vi låg alla och sov i vårt hus som vi hyrt och när vi vaknade märkte vi att det inte bara var vi som varit där. Trasiga fönsternät, stulna mynt och kamera sladd men värst av allt våran filmkamera. Någon eller några hade tagit det mest värdefulla vi hade. Hade någon stulit våran filmkamera idag hade det inte varit något mer än tråkigt men vid denna tidpunkten var det mer än bara synd. Alla våra minnen, våra första steg, allt var nu borta. När polisen kom nästa dag var det inget mer han kunde göra än att bekräfta att det var ett inbrott. Jag undrar fortfarande idag var alla våra bilder och filmer är, förmodligen raderade. Jag hade gjort vad som helst för att se dom. Se mina första steg, min första tugga på mat, mina första ord, hur jag lekte och vad jag brukade göra. Idag har jag inget kvar mer än mina minnen och mina få bilder.